Hoppa till innehåll

Skrämselpropagande eller kvalitetsmedvetenhet?

september 26, 2018

På sin hemsida svt.se rapporteras om det du ”inte vet om vintillverkning”, och även om jag ännu inte sett programmet man länkar till då länken inte fungerar undrar jag vad målsättningen egentligen är. Jag har heller inte läst journalisten Mats-Eric Nilsson bok som tycks utgöra någon form av grund för reportaget.

Jag dricker vin och fascineras av variationen i smak och upplevelse beroende på druva, typ och geografiskt ursprung. Jag är ingen stereotyp ”vinsnobb” – jag lägger inte på minnet exakt lokalitet av vingårdar, har en halvprincipiell ekonomisk gräns för en flaska runt 200 kronor, bryr mig mer om det biologiska ursprunget än om enskilda vintages – men jag har genomfört en och annan vinprovning med kunniga sommelierer och deltagit i seminarier om produktion och kvalitet i vin.

I texten lyfter man fram vad man anser är upplysningar som inte ger konsumenten tillräckliga valmöjligheter, men helt utan relation till varför en tillsats (i detta fall MCR), industrijäst eller process (såsom användning av gelatin vid klarifiering) används i produktionen. I det första fallet talar man inte ens om vad MCR är annat än att det rör sig om ett sötningsmedel… Är detta konsumentupplysning eller skrämselpropaganda? Särskilt när man kritiserar Systembolaget för att inte ange vilka produkter i sortimentet som utgör ”naturvin” blir det svårt att bedöma bevekelsegrunderna för journalist Ericsson eller Jan Bertoft som uttalar sig i egenskap av generalsekreterare för Sveriges Konsumenter (en organisation jag inte heller har koll på).

För vilket är konsumentens huvudmål med att få en innehållsförteckning för ett livsmedel? Och vad är det egentligen som är relevant?

Den första frågan relaterar för mig som legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal till risk, och såväl alkoholhalt (den absolut största hälsorisken med vin och andra alkoholdrycker!) som kända allergener (i fallet vin i princip uteslutande användningen av sulfiter som inte ens är en klassisk allergen utan ger icke-immunologiska överkänslighetsreaktioner!) måste anges på vin! Och för livsmedel generellt saknas krav på angivandet av ett flertal allergener fortfarande – saker såsom lök och selleri kan enkelt döljas under ingrediensbeteckningen ”kryddor” utan att orsaka något regelbrott…

När det gäller sötningsmedel finns en del regleringar om vad som måste anges- såsom innehåll av acesulfam-K i dess egenskap av fenylalaninkälla – medan andra utan problem kan deklareras som sötningsmedel. Och vad är egentligen MCR? Jo en koncentrerad form av druvmust – juice avsedd för alkoholtillverkning där man minskat vattenmängden, exv. avdunstning eller omvänd osmos. Inget annat än en vindruveprodukt tillsätts alltså vid användning av MCR, något som skiljer sig från den klassiska processen chaptalisering där socker, vanligen rörsocker, tillsätts för att erhålla den avsedda produkten i norra Frankrike, Tyskland och USA. Tillsatsen av socker är också vanligen en förutsättning för att producera champagne och andra kolsyreinnehålande viner – är det också en brist i konsumentupplysningen? Tillsatsen förväntas ju huvudsakligen bidra till kolsyra, vilket helt saknar näringsinnehåll…

Klarering är en process där i första hand utfällda garvämnen silas bort genom att hälla vinet över ett absorberande material. Detta kan utgöras av äggvita, gelatin eller till och med lera, men innehållet av detta silmaterial i slutprodukten blir obetydligt om något. Ur konsumentperspektivet uppstår frågan om det är relevant att ange huruvida man har använt silduk eller metallfilter för att separera musten från fruktresterna också? Jag har oftast respekt för de som etiskt vill undvika animalieprodukter i produktionen av konsumtionsvaror, men valet ligger på konsumenten inte producenten – även om det kan vara en marknadsfördel för producenten att påtala att inga animalieprodukter använts. Behövs dock generella regleringar för traditionella produkter? I Sverige är det olagligt att påstå att ett livsmedel är glutenfritt om det inte motsvarande produkter förväntas innehålla gluten – det räknas som otillbörlig marknadsföring. Är det inte rimligt att samma princip fortsätter gälla för vin? Klareringsmaterialet ska inte finnas kvar i relevanta mängder i produkten, och jag har svårt att se någon producent som inte kontrollerar för detta då det anses vara en kvalitetsbrist…

Vad gäller naturviner och användningen av industrijäst uppstår också frågan – vilket krav kan jag som konsument (eller producent för den delen) utkräva vad gäller en reproducerbar produkt? I Sverige dricker vi idag mer ”industriviner” för att vi tycker de smakar ”rätt” varje gång vi köper flaskan än enskilda vingårdars produkter med angiven årgång vilket inkluderar all den  biologiska och kemiska variation man får på grund av ekologiska variationer mellan vinskördar. Det är alltså en fråga om uppfattad kvalitet! I ett naturvin extremis låter man vildjäst ansvara för fermenteringen, vilket betyder att produkten kan skilja sig enormt från ett år till ett annat – och risken att man får en produkt som betraktas ha ”defekter” är inte helt osannolik. Ska vi applicera samma krav på surdegsbröd?

För min del har konsumenten ett ansvar för att ta reda på vilka produkter som uppfyller ens personliga kvalitetskrav eller etiska överväganden – finns det en efterfrågan kommer det finnas producenter – men om kvalitet efterfrågas är det konstigt att utmåla processer som utvecklats under åtminstone det senaste århundradet som ”livsmedelsfusk”…

Annonser

From → Åsikter

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: