Hoppa till innehåll

Homeopater skriver öppet brev

januari 17, 2018

Det är svårt att skilja på vetenskaplig argumentation och emotionella åsikter. Ingenting gör det klarare än sex undertecknare av ett öppet brev till Kungliga Vetenskapsakademien. Jag återger här detta brev och infogar mina kommentarer (varning för lång post).

KVA bryter mot vetenskaplig objektivitet

Då Kungliga Vetenskapsakademin KVA anordnar en föreläsning om ett vetenskapligt ämne, som vi anser att homeopati är, bör man hålla sig till de spelregler som vetenskapsmän själva uppställt.

Har ägnat mig åt naturvetenskapligt forskningsarbete ur olika perspektiv men aldrig stött på några uppställda spelregler – var kan man hitta dem? Att homeopati är ett vetenskapligt ämne är en åsikt.

Kungliga Vetenskapsakademin är en mycket anrik institution och skall, som namnet anger, även sprida kunskap om vetenskapen och då menar man forskning som publiceras i vetenskapliga publikationer. Vanliga publikations-kriterier innefattar då att arbetet granskas av oberoende referenter eller av en opponent. Granskaren skall kontrollera om argumentationen är saklig.

Jag tillhör inte KVA och har inga åsikter och tämligen begränsade kunskaper kring deras syfte och arbetssätt. Jag förstår inte argumentationen kring publikationskriterier i kritiken av ett seminarium, och eftersom undertecknarna (även enligt egen uppgift) inte var närvarande kan de ju inte veta huruvida argumentationen var saklig.

Vetenskapen skall även vara objektiv!

Begreppet objektivitet (eller confirmability) brukar vanligen i vetenskapliga sammanhang definieras som att resultatet av en studie ska tolkas för vad det är och inte färgas av forskarens personliga värderingar eller förförståelse. Att studien redovisas utan särskilt motiv från forskarens sida och, i alla fall inom naturvetenskapen, att någon som reproducerar studien kommer fram till samma eller åtminstone ett mycket snarlikt resultat. Vi återkommer till detta längre ned…

Den 23/10 2017 inbjöd Kungliga Vetenskapsakademin till ett seminarium om homeopati där man mycket påtagligt åsidosätter reglerna för ett vetenskapligt seminarium.

Vilka är dessa regler som hänvisas till? Jag har deltagit vid många vetenskapliga seminarier, såväl arrangerade av enskilda forskningsavdelningar som stora internationella organisationer – vid inget tillfälle har jag delgivits specifika regler för deltagande. Jag har däremot hänvisats till att framföra mina personliga resultat och åsikter i form av postrar eller föredrag baserat på organisatörernas önskemål. Jag har personligen inte upplevt något fall där min vetenskapliga produktion helt har förkastats av organisatörerna, men det är sannolikt mer en fråga om tur och självkännedom än systematisk, vetenskaplig, bias

Då de flesta inom den medicinska kretsen vet att Dan Larhammar är en stark motståndare till allt vad alternativmedicin heter och framför allt mot homeopatin är det synnerligen oetiskt att inte inbjuda någon försvarare av den homeopatiska läkemetoden.

Denna åsikt får man ha (faktum är att jag till viss del delar den. Sannolikt inte som undertecknarna önskar dock).

Skall Kungliga Vetenskapsakademin ha ett seminarium i ett ämne, i detta fall homeopati, bör/skall man rimligtvis låta en i ämnet kunnig person, föreläsa.

Eftersom ingen av de undertecknande var närvarande har jag svårt att se hur de kunnat bedöma kunskapen hos deltagarna. Se vidare nedan om ”balans”…

Dan Larhammar har inte, oss veterligen, studerat vid någon homeopatisk skola och kan därför inte uppvisa examen i homeopati. Han har heller inte, såvitt vi vet, behandlat någon patient, vare sig med allopati eller homeopati.

Jag tror att dessa uppgifter stämmer. Å andra sidan finns ingen erkänd homeopatiexamen i vare sig Sverige eller centralt inom EU varför jag inte ser argumentet som riktigt sakligt. Se vidare kommentaren kring Robert Hahn nedan…

Dan Larhammar har sedan många år hävdat att homeopatisk medicin saknar effekt. Han har kallat homeopati för bluffmedicin.

Jag tror att även dessa uppgifter kan beläggas och dessa åsikter får Dan själv svara för.

Robert Hahn, forskningschef på Södertälje sjukhus, har gjort en mycket noggrann metaanalys av 230 vetenskapliga undersökningar av homeopatin och funnit att resultatet är dubbelt så bra som placebo.

Eftersom inga referenser angetts i detta öppna brev kommer jag anta att det rör sig om publikationen: Hahn (2013) Homeopathy: meta-analyses of pooled clinical data. Forschende Komplementärmedizin [Complementary Medicine Research] 20: 376-381.

Dock är detta enbart en argumentation kring olika meta-analyser där Hahn argumenterar att ”homeopatimotståndare” använder onödiga kvalitetsargument och udda statistiska metoder för att visa på homeopatins brist på relevanta effekter och inte en studie i sig. Hahn argumenterar att meta-analysen av Linde och medarbetare (1997) anger att odds ratio 2.45 till homeopatins fördel jämfört med placebo – men denna rör enbart 89 studier – och att detta inte motbevisats av exempelvis Edzard Ernst (om ni är obekanta med detta namn torde en enkel googling förklara varför han nämns). Noteras kan att Hahn i denna publikation anger att han ”has never practiced, received, or studied homeopathy” så varför är inte Robert Hahn diskvalificerad att uttala sig kring homeopati på samma sätt som Dan Larhammar (se ovan)?

Intressant är även att en nylig publikation av en meta-analys (Mathie et al. (2017) Randomised, double-blind, placebo-controlled trials of non-individualised homeopathic treatment: systematic review and meta-analysis. Systematic Reviews 6:#63) lämnar följande slutsats: The quality of the body of evidence is low. A meta-analysis of all extractable data leads to rejection of our null hypothesis, but analysis of a small sub-group of reliable evidence does not support that rejection.

Robert T Mathie (kommunicerande författare för studien) anger sin affiliering till Homeopathy Research Institute, London, UK, och om någon tvivlar måste slutsatsen de anger objektivt tolkas som att studierna som visar att homeopati är bättre än placebo är för små eller för dåliga för att visa något annat (dvs att homeopati är en placebobehandling). Du får själv bestämma vad denna slutsats (som många anslutna till objektiva forskningsinstitutioner redan kommit fram till) betyder.

Menar Kungliga Vetenskapsakademin att Robert Hahns metaanalys är fel? Om så är fallet ber vi vänligen att ni låter någon granska hans arbete och påtala vad som är fel!

Jag har angett söktermerna ”Robert Hahn” och ”homeopathy” eller ”homeopati” eller ”homoeopathy” i sökmotorerna GoogleScholar, PubMed och Science Direct utan att hitta någon annan publikation än den ovanstående (och en kommentar publicerad tillsammans med C-O Stiller). Menar de undertecknande att Robert Hahn har publicerat en meta-analys av 230 studier som inte har granskats av oberoende referenter eller en opponent? Hur ska detta i så fall ses i förhållande till övrig argumentation i det öppna brevet…

Oavsett vad en sådan granskning kommer fram till, hävdar vi att genom att inte inbjuda en företrädare för homeopatin så är inte Kungliga Vetenskapsakademin objektiv och handlingen anser vi även vara oetisk.

Min åsikt är att de undertecknande här blandar ihop en subjektiv tolkning av ”objetiv” och det i vetenskapliga sammanhang använda begreppet ”confirmability”. De tycks även blanda ihop ”objektivitet” med begreppet ”balans” men bör då närmare studera den vetenskapliga användningen kring begreppet ”falsk balans” (googla själva).

Vi vill även påpeka att edert val av nobelpristagaren år 2008, Luc Montagnier, säger: ”Jag kan inte säga att homeopatin har rätt i allt. Vad jag kan säga nu är att de kraftigt utspädda lösningarna, som används i homeopatin, är rätt. Kraftiga utspädningar av någonting är inte ingenting. De är vattenstrukturer som imiterar originalmolekylerna.”

Nu är det ju nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet som utser/väljer pristagare i medicin eller fysiologi och inte KVA, men… Montagnier får även som nobelpristagare ha personliga åsikter och hans nobelpris för den delade upptäckten av HIV som orsak till AIDS har ingenting med homeopati att göra. Ur ett vetenskapligt perspektiv har resultaten i den publikation som används som stöd för homeopatin (Montagnier, Aïssa, Ferris, Montagnier, Lavallée (2009) Electromagnetic signals are produced by aqueous nanostructures derived from bacterial DNA sequences. Interdisciplinary Sciences: Computational Life Sciences 1: 81–90) aldrig reproducerats i en publicerad studie trots att man talar om upprepade försök i flera push pieces, och publikationen – så vitt jag minns utan att försöka läsa den igen – nämner aldrig ordet ”homeopathy” (eller dess semantiska ortologer). Argumentet bör alltså föras till de logiska felslut som brukar benämnas argumentum ad verecundiam

Vi ser fram mot edert svar angående Robert Hahns metaanalys och vi vill även ha en förklaring till edert, i vårt tycke, mycket oetiska handlande.

Marina Szöges – Svenska Föreningen för Vetenskaplig Homeopati, SFVH

Margot Granvik – Klassiska Homeopaters yrkesförbund, KHY

Gunnar Jansson – Nordiska Akademin för klassisk homeopati, NAKH

Ingegerd Berggren – Nordiska Homeopatförbundet, NHF

Irén Svensson-Nylén – Svenska Homeopaters Riksförbund, SHR

Jessica Kann Wallin – KAM – Kommittén för Alternativ Medicin

Jag har vid flera tillfällen försökt kommentera på Marina Szöges publikationsplattform (dagenshomeopati.se – för den som är villig att titta själv) att det är skillnad på åsikter och fakta. Jag har föreslagit litteratur för att kunna argumentera från samma – vetenskapsfilosofiskt baserade – utgångspunkt. Jag har försökt få svar på sakfrågor. Ibland har mina kommentarer publicerats men sakfrågorna ignorerats, ibland har mina kommentarer aldrig publicerats, ibland har de publicerats i en form där argumenten censurerats så till den grad att sakfrågan inte ens framgår. Och jag har bemöts med frågan om varför jag ens kommenterar på sajten från andra kommentatorer…

Låt mig vara tydlig – min åsikt kring homeopati är:

  • Grundförutsättningarna inom homeopati saknar stöd i vad vi faktiskt vet om kemi, fysik och biologi. Principerna kring similia similibus curentur och att utspädning (”potentiering”) stärker effekten har aldrig vederlagts utanför ett homeopatiskt ramverk.
  • Orsaken till sjukdom i form av miasmer har övergetts inom den konventionella medicinen. För infektionssjukdomarna genom Kochs postulat och för många andra sjukdomar genom landvinningar inom molekylärbiologin och den kliniska kemin. Den homeopatiska definitionen av miasmer har aldrig kunnat beläggas utanför ett homeopatiskt ramverk.
  • När samma kvalitetskrav på kliniska prövningar som vi applicerar på den absoluta majoriteten av konventionella läkemedel används för att utvärdera homeopatiska medel är dessa inte bättre än placebo. Argumentet att placeboeffekter står i paritet till faktiska effekter av ett läkemedel har stora etiska betänkligheter som homeopater hittills inte bemött (eller ens tycks förstå – igen min åsikt).
  • Varje enskild patient har en rätt till autonomi – ett val kring vilken behandling som ska användas. Detta val är dock beroende av ett informerat samtycke där patient och behandlare har samma beslutsbas kring vad som förväntas av och vilka risker  som finns med att vidta eller låta bli en specifik behandling. Här saknar homeopatin fullständigt självinsikt (enligt min åsikt).
  • Den svenska läkemedelslagen, där homeopatiska preparat inte får säljas med påståenden om effekt eller indikationer, står helt i paritet med den ideologiska basen för homeopati. Den borde dock innefatta en nödvändighet för homeopater (och eventuella andra förordnare av homeopati) att informera om att ingen specifik homeopatisk behandling eller specifikt preparat har visats vara effektivt vid behandling på populationsnivå på det sätt konventionella läkemedel är eftersom behandlingen är ”holistisk” på individnivå. I klartext: som homeopatisk förskrivare gissar jag att denna behandling eventuellt kan hjälpa dig eftersom andra som har fått den med en sjukdomsbild som påminner om din inte har klagat.
  • Homeopati saknar kriterier för adverse events! Ingen homeopat har hittills för mig kunnat förklara när och på vilka grunder en homeopatisk behandling ska betraktas som misslyckad. I de fall-rapporter jag studerat och diskuterat med homeopater har svaret alltid utmynnat i att patienten inte tillräckligt detaljerat beskrivit sina besvär för att rätt homeopatiskt medel ska ha valts och applicerats.

Baserat på dessa punkter är min övertygelse att homeopati är ovetenskapligt tämligen fast, men jag kommer att överge denna ståndpunkt när reproducerade. objektiva (sensu konventionell medicin), baserade på samma premisser som för konventionella läkemedel, studier visar att ett (vilket som helst för vilken som helst indikation) homeopatiskt läkemedel har bättre effekt än placebo och acceptabla biverkningar. Och jag tycker att den svenska läkemedelslagstiftningen (som faktiskt inte kräver effekt – bara att fördelarna med att ge läkemedlet ska vara betydligt bättre än nackdelarna!) är värd att försvara i den form de har detta årsskifte mellan 2017 och 2018…

Annonser

From → Uncategorized

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: