Hoppa till innehåll

Smart före socialt begåvad?

november 2, 2017

Idag kablas nyheten ut att barn som i årskurs 3, 6 och 9 bedöms som intelligenta baserat på enkätundersökningar har större framgång i arbetslivet även om de upplevs som socialt kompetenta. Är detta den intuitiva upprättelsen för en sådan som mig?

Jag mötte mina första motgångar vad gäller inlärning först på universitetet (jag var helt enkelt inte mogen för att själv ansvara för att sålla bland kraven på mina prestationer), men har under större delen av min uppväxt ifrågasatt min sociala kompetens. Jag upplever fortfarande att jag har svårt för sociala interaktioner, jag jobbar hårt i flyktiga kontakter för att uppfylla mina egna förväntningar på vad som är normalt, men måste nog erkänna vid det här laget att jag haft stor framgång (eller enbart tur!) i yrkeslivet.

Vad är egentligen framgång? Svaret på denna fråga är lika komplicerad som att försöka förklara skillnaden mellan kvantitativ och kvalitativ forskningsansats för någon som inte bryr sig om rationella invändningar mot deras favoritterapi på den okonventionella sidan av hälso- och sjukvård. Jag har inte läst Elias Johannessons avhandling (den verkar inte vara tillgänglig i Diva), men gissar att det rör sig om en kvalitativ ansats och en i grunden huvudsakligen intuitivt deskriptiv metodik. Detta gör att jag inte känner mig alls rättfärdigad, men ser fram emot att läsa avhandlingen för min egen intellektuella utvecklings skull!

Annonser

From → Uncategorized

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: