Hoppa till innehåll

Forskning vs sjukvård

februari 6, 2016

Historien kring de stamklädda plastluftstruparna är långt ifrån över och mycket är fortfarande oklart. Argumenten ”mot” fullkomligt haglar medan argumenten ”för” i huvudsak betraktas som försök till cover up och skönmålning för att rädda Karolinska Institutets rykte. Jag är inte kirurg (eller ens läkare), jobbar mycket långt ut på yttersta kanten av klinisk verksamhet och har inte blivit professor inom svensk akademi. Jag är apotekare, disputerad inom läkemedelsutveckling och min forskarbana har gett mig förmånen att kontinuerligt fundera över var gränsen mellan forskning och praktisk applikation egentligen går för olika vetenskaper. Jag har också varit tvungen att arbeta med de regulatoriska ramarna för forskning kring produkter som ska användas av, på eller i människor. Den här texten är framför allt en reaktion på professor Stefan Einhorns inlägg på Aftonbladet debatt den 5 februari om huruvida KIs rektor Anders Hamsten är utsatt för ett drev, men kommer också beröra andra argument som förts fram.

Professor Einhorns ståndpunkt är att Anders Hamsten inte behöver lämna sin post – min åsikt är att han har i journalistiska sammanhang uppvisat sådana brister att förtroendet för honom är fullständigt förbrukat och någon annan måste ta ansvaret för KIs verksamhet från och med nu. Som rektor förutsätter jag att Hamsten har läst de tusentals sidor som legat till grund för såväl anmälan om oredlighet och utredningen av emeritusprofessor Bengt Gerdin, som Paolo Macchiarinis svar på dessa. Bengt Gerdin har enligt egen uppgift gjort det utan att ha kommit fram till annan slutsats än i sin ursprungliga utredning. Denna ståndpunkt i kombination med de uppgifter som framkommit i dokumentären Experimentet av Bosse Lindquist visar på uppenbarliga brister i hur KI har hanterat saken. Då Anders Hamsten har hanterat detta genom att komma med omskrivningar och förminskande kommentarer, inte har lämnat några indikationer på att vilja erkänna huruvida han fattat beslut på oinformerad grund utan vidhållit att den samlade bedömningen frikänt Macchiarinis verksamhet från oredlighet även om brister förekommit behöver han nu ta ansvar för detta och lämna sin plats till förfogande. Så kraftiga missbedömningar utan erkännande om delaktighet i felaktiga beslut är ohjälpligt förtroendeskadande för förmågan att följa upp och efter behov vidta nödvändiga åtgärder.

Det ofta använda argumentet, av såväl Anders Hamsten som Stefan Einhorn, att det föreligger en skillnad i forskningen vid Karolinska Institutet och sjukvården vid Karolinska Sjukhuset är ett ypperligt exempel på åsikter som brister i stringens i denna historia och som talar emot att Anders Hamsten är kompetent att fortsätta leda ett svenskt universitet. All sjukvård är inte forskning, och oprövade sjukvårdsinsatser måste kunna genomföras utan att etiska prövningar och tillstånd från myndigheter inhämtas. Detta kan dock inte ens med god vilja vara ett bärigt argument i fallet om plastluftstruparna. Att tala om livräddande vård med stamcellsbadade, syntetiska konstruktioner som opereras in i människor med hänvisning till att detta är sjukvård och inte kräver erforderliga tillstånd är en logisk kullerbytta av osannolik gymnastisk ekvilibristik. Då det i hela historien måste stått klart att målet var att sätta in dessa konstgjorda luftstrupar i människor är det fullkomligt ofattbart att själva proceduren nu helt plötsligt inte är en del i den forskning som Paolo Macchiarinis grupp bedrivit på KI. För detta måste Anders Hamsten avgå och lämna över till någon annan som kan se till att KI implementerar rutiner och efterföljer de lagar som ska säkra patientsäkerheten i forskning på människor.

Stefan Einhorn framför i sin debattartikel som argument mot att Anders Hamsten att eftersom regelverket kring att universitet själva ska utreda oredlighet och forskningsfusk är bristfälligt inte ska belasta KI med ansvar utan att det är bra att detta nu diskuteras och kan leda till en oberoende organisation förhoppningsvis instiftas. Men nog måste KI lastas för att de uppenbarligen här har brustit i det ansvaret! Argumentet tillhör kategorin som matar konspirationsteoretikerna.

Vidare argumenterar han att det inte är brukligt att kontrollera uppgifter i CVn vid anställning… Man blir ju helt stum om detta är regel för anställda vid KI. Jag har sökt ett antal tjänster inom akademiska institutioner i såväl Sverige som utomlands, i alla fall där jag kommit så långt att jag faktiskt har konkurrerat om positionen har jag varit tvungen att styrka mina påståenden i CVt med utdrag ur betygsdatabaser, kopior på examens- och anställningsbevis samt varit tvungen att lämna referenter som kan kontaktas. Visst kanske dessa bara blivit mappvärmare i något arkivskåp utan åtgärd, men beskrivningen Einhorn lämnar i sin debattartikel gör att jag inte vet om jag ska ångra eller vara glad över att aldrig ha sökt tjänst vid KI.

Det finns dock bitar i Stefan Einhorns debattartikel jag håller med om som är viktiga att beakta. Alla anställda inom KI och KS (för här är det plötsligt ingen skillnad mellan organisationerna i professor Einhorns argumentation) kan omöjligt lastas för de aktuella snedstegen. Att det internationella ryktet skulle vara krossat tror jag är ett övergående och i första hand journalistiskt fenomen. Kompetensen hos de tusentals akademiker anställda vid KI elimineras ju inte i ett slag för att de är anställda vid samma universitet som Paolo Macchiarini och har en rektor som Anders Hamsten.

Det är följaktligen också onödigt att kräva ett moratorium på utdelning av nobelpris i medicin och fysiologi, vilket enligt kommentarerna är ett populärt förslag i den annars utmärkta debattartikeln av emeritus professorn Bo Risberg i Läkartidningen. Att Anders Hamsten är en av 50 ledamöter i församlingen som bereder frågan åt nobelkommittéen diskvalificerar ju inte på något sätt övriga 49s kompetens. Däremot kanske Nobelstiftelsen vill att KI ska klargöra att det är de förra som utdelar nobelprisen med hjälp av expertorgan för att utse mottagarna…

Mycket i denna affär är oklart, men en sak är obestridlig i efterhand – rutinerna vid KI för hur forskning på människor får utföras har brustit och när detta har påpekats för ledningen har beredningen varit otillräcklig. Som ytterst ansvarig för detta, och enligt alla uppgifter högst delaktig i hanteringen, måste Anders Hamsten lämna över till någon annan för att förtroendet för KIs ledning inte ska bli ohjälpligt rubbat.

Annonser

From → Åsikter

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: