Hoppa till innehåll

Mozhgan Jalili går vilse i sin egen argumentation

november 15, 2015

Barnmorskan Mozhgan Jalili skriver på SvD Debatt den 12 november om HPV-vaccinering. Men hennes inlägg är antingen bara oinformerat eller medvetet bedrägligt för att elda på missuppfattningar kring säkerhet och effektivitet av HPV-vaccinering.

Jalilis huvudargument verkar vara att kondomanvändning och screening med cellprovtagning är fullt tillräckligt, och att enbart ökad information och uppföljning behövs för att säkerställa effektiv cancerprevention. Detta är en logisk kullerbytta och argumentet är historiskt motbevisat eftersom detta fortfarande, enligt Mozhgans egna uppgifter, ger en livmodercancerincidens på 400 kvinnor om året. Att vaccinering mot HPV 16 och 18 sannolikt kan låta så många som 280 av dessa slippa få beskedet bemöter denna barnmorska med att vi inte vet om vaccinering påverkar kondomanvändningen negativt eller minskar kvinnors vilja att delta i regelbundna cellkontroller. I det senare fallet finns faktiskt studier på att kvinnor som vaccinerats sent i större utsträckning deltar i screeningprogram.

Mozhgan Jalili insinuerar också att eftersom vi ger vaccinet till barn innan sexdebuten kommer antalet cancerfall att öka då vi inte vet hur länge vaccinet är effektivt och hänvisar till ett osubstansierat argument att ”antikroppar mot HPV 16 och 18 kan klinga av efter cirka 5 år.” Här uppvisar hon en genant brist i kunskap om HPV-relaterad cancer och vaccinering alternativt väljer retoriska grepp för att vilseleda läsaren. Anledningen till att HPV-vaccinering rekommenderas före sexdebut är att preventionen är mest effektiv om patienten inte redan exponerats för HPV. Själva idén med vaccinering är att förebygga inte att behandla infektion. Att vi inte känner till hur stort skyddet mot infektion är i långa loppet är ett typiskt antivax-argument. Eftersom livmoderhalscancer kan ta decennier att utveckla efter exponeringen och vaccinet är visat effektivt mot HPV-infektion tycks Jalili här förespråka att det inte ska användas alls innan det har testats under minst 30 år. Att de kontinuerliga uppföljningsstudierna dessutom visar att antikroppssvaret mot HPV 16 och 18 inte minskar efter 5 respektive 8 år efter vaccinering med Gardasil respektive Cervarix har helt undgått henne. Istället hävdar hon att det inte finns några uppföljningsstudier för effektivitet…

Vidare skriver Mozhgan Jalili att ”FDA uppger att Gardasil har tre gånger fler biverkningar än andra vacciner tillsammans” – men underlåter att vidarebefordra informationen att majoriteten av dessa är lindriga och övergående i form av lokal smärta, svimning och huvudvärk. Hon argumenterar att myndigheterna inte gör tillräckligt och påpekar att EMA beslöt om fördjupad analys av POTS och CRPS i juli, att rapporten som offentliggjordes dagarna innan hennes debattartikel konstaterar att förekomsten i den vaccinerade befolkningen inte är större än i den ovaccinerade borde ha kommenterats i samband med publiceringen, om inte av Mozhgan själv så i alla fall av debattredaktionen. Men argumentationen fortsätter klumpigt och på det sätt som barnmorskan Jalili skriver verkar det som om hon inte kan skilja på en anmäld biverkan och en kausalitet. Ett oroande drag hos sjukvårdspersonal som är ålagda att hjälpa till i just biverkningsrapportering.

Jalili argumenterar att kondom och screening är bevisat effektiva om bara omfattande informationskampanjer genomförs. Detta står inte i strid med vaccinering! Utöver kondom och screening skulle 70% av dagens livmoderhalscancer sannolikt kunna hindras, för att inte tala om den minskade sjukvårdsbördan för kondylom. Baserat på uppgifterna givna i debattartikeln har 45 års kondomanvändning och screening halverat antalet livmoderhalscancerfall, och debattören tycker tydligen att vaccinering därför är ointressant och bortser från det faktum att vaccinen baserat på 20 års användning och utveckling är säkra och effektiva mot HPV.

Det kanske värsta påståendet i debattartikeln som visar att barnmorskan Mozhgan Jalili antingen är oinformerad eller har helt andra mål med sin debattartikel än att värna patienterna är att hon hävdar att ”ännu finns det inga planerade uppföljningsstudier om effektivitet, biverkningar, långtidssäkerhet och fertilitet när det gäller HPV-vaccin”. Genom att läsa publicerade rapporter och titta på de europeiska och amerikanska prövningsregistren hittas flera långtidsstudier och planerade uppföljningar – men det passar tydligen inte in i ”Mozhgan Jalili, barnmorska och moderat samhällsdebattör”:s retorik. Hon må vara samhällsdebattör, men moderat är hon i alla fall inte i ordets ursprungliga betydelse.

Jag trodde i min enfald att det låg i barnmorskans yrkesheder att på goda grunder argumentera för sexuell hälsa. Vi vet att 100% av livmoderhalscancern inte orsakas av HPV 16 och 18 eller ens av HPV. Myndighetsargumentationen har hittills varit tydlig med att detta betyder att det svenska screeningsprogrammet inte kan skrotas. Att ställa HPV-vaccinering mot kondomanvändning anser jag bara vara dumt. Kondom skyddar mot i princip alla sexuellt överförbara sjukdomar och är dessutom ett bra preventivmedel mot oönskade graviditeter. Detta förändras inte av att vi vaccinerar mot kondylom!

Så hur är det med Jalilis fråga huruvida ”Läkemedelsverket fullföljer sitt viktiga uppdrag när det gäller Gardasil [jag har rättat stavningen]”? Har Gardasil och Cervarix ”god kvalitet, med positivt nytta/riskbalans” och används de på ”ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt”? Det beror ju delvis på hur sjukvårdspersonal som barnmorskor agerar.

Skyddar vaccinerna mot de avsedda HPV-infektioner utan att ha biverkningar som är oproportionella i jämförelse med kondylom och HPV-relaterad cancer? Ja. Är vaccineringen kostnadseffektiv? Eftersom det finns ett mycket starkt samband mellan HPV-infektion och flera typer av cancer – ja. Är det möjligt att vaccineringen har hittills oregistrerade och potentiellt allvarliga följder? Ja – men är det en anledning till att svartmåla en effektiv preventionsmetod mot kondylom, nej.


Exempel på publicerade rapporter och studier man kan hitta allmänt tillgängligt med 5 minuters googlande:

  • Agorastos & al. (2009) Safety of human papillomavirus (HPV) vaccines: A review of the international experience so far. Vaccine 27: 7270 – 7281.
  • Audisio & al. (2015) Public health value of universal HPV vaccination. Critical Reviews in Oncology/Hematology, tillgänglig online 4 augusti 2015.
  • Bednarczyk & al. (2015) Why is it appropriate to recommend human papillomavirus vaccination as cervical cancer prevention? American Journal of Obstetrics and Gynecology, tillgänglig online 31 oktober 2015.
  • Ben Hadj Yahia & al. (2015) Extending the human papillomavirus vaccination programme to include males in high-income countries: A systematic review of the cost-effectiveness studies. Clinical Drug Investigation, tillgänglig för publicering.
  • Block & al. (2010) Clinical trial and post-licensure safety profile of a prophylactic human papillomavirus (types 6, 11, 16, and 18) L1 virus-like particle vaccine. Pediatric Infectious Disease Journal 29: 95 – 101.
  • Dominiak-Felden & al. (2015) Evaluating the early benefit of quadrivalent HPV vaccine on genital warts in Belgium: A cohort study. PLoS One 10: e0132404.
  • Drolet & al. (2015) Population-level impact and herd effects following human papillomavirus vaccination programmes: a systematic review and meta-analysis. Lancet Infectious Diseases 15: 565 – 580.
  • Hanley & al. (2015) HPV vaccination crisis in Japan. Lancet 385: 2571.
  • Leval & al. (2015) Incidence of genital warts in Sweden before and after quadrivalent human papillomavirus vaccine availability. Journal of Infectious Diseases 206: 860 – 866.
  • Macartney & al. (2013) Safety of human papillomavirus vaccines: A review. Drug Safety 36: 393 – 412.
  • Mariani & al. (2015) Early direct and indirect impact of quadrivalent HPV (4HPV) vaccine on genital warts: A systematic review. Advanced Therapies 32: 10 – 30.
  • Nicol & al. (2015) HPV vaccines: their pathology-based discovery, benefits, and adverse effects. Annals of Diagnostic Pathology, tillgänglig online före publicering.
  • Paynter & al. (2015) Adherence to cervical cancer screening varies by human papillomavirus vaccination status in a high-risk population. Preventive Medicine Reports 2: 711 – 716.
  • Scheller & al. (2015) Quadrivalent HPV vaccination and risk of multiple sclerosis and other demyelinating diseases of the central nervous system. JAMA 313: 54 – 61.
  • Stillo & al. (2015) Safety of human papillomavirus vaccines: A review. Expert Opinion of Drug Safety, tillgänglig online före publicering.
  • Vichinin & al (2015) An overview of quadrivalent human papillomavirus vaccine safety. Pediatric Infectious Disease Journal 34: 983 – 991.
  • Weinbaum & Cano (2015) HPV vaccination and complex regional pain syndrome: lack of evidence. EBioMedicine 2: 1014 – 1015.
  • Yih & al. (2015) Evaluation of the risk of venous thromboembolism after quadrivalent human papillomavirus vaccination among US females. Vaccine, tillgänglig före publicering.
Annonser

From → Uncategorized

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: