Hoppa till innehåll

Ursula Flatters och sakfrågan

november 8, 2015

Dagens Samhälle skriver Ursula Flatters flera konstigheter för att bemöta kritikerna av att eventuellt införa en snabbspårväg för de antroposofiska medel som ännu inte har försäljningstillstånd i enlighet med läkemedelslagen. Hennes argumentation är att patientsäkerheten inte kräver något formellt förfarande om preparaten är ofarliga. Detta är dock inte samma sak som att man inte behöver uppfylla läkemedelslagen…

Hennes huvudargument – utöver att vi inte förstår behovet av antroposofisk vård – för att få fortsätta använda läkemedel utan att ha försäljningstillstånd verkar vara följande:

En del i dessa insatser är de naturbaserade läkemedlen, som i den dagliga vården visar sig fungera väl, men där mycket forskning återstår innan vi säkert kan beskriva på vilket sätt de verkar i kroppen.

Det här är en argumentation som helt saknar vetenskaplig bäring. Utan krav på kausal, eller i alla fall tänkbart kausal, effekt blir det helt slumpmässigt i både val av medel och effekt. Kanske Ursula inte är medveten om att även utebliven effekt numer ska betraktas som en ”adverse effect” i patientsäkerhetssammanhang? Vidare skriver läkaren Flatters:

Vad gäller Karin Meyers uppmaning till sjukvårdsminister Gabriel Wikström om att värna begreppet läkemedel, kan det vara bra för henne att känna till att detta begrepp redan är mycket tydligt definierat på EU-nivå och när läkemedel är helt ofarliga ställs inga krav på bevisad effekt.

Hur hon har kommit fram till det sista påståendet är för mig fullständigt ofattbart. Vad jag antar att hon syftar på är att traditionella växtbaserade läkemedel och homeopatiska medel kan registreras baserade på information om avsaknad av allvarliga biverkningar trots lång tids användning vid indikationen i ansökan. Att likställa detta med att preparaten är ofarliga tycks mig naivt. Det är fascinerande att se historielösheten då dagens läkemedelslagstiftning sprungit fram ur konsumentreaktioner på patentmediciner och ormoljor med inget, tveksamt eller skadligt innehåll.

Ursula Flatters hävdar i sin debattartikel att:

…läkemedelsskador i den konventionella vården, som årligen kostar samhället omkring 20 miljarder kronor talar ändå ett tydligt språk.

Men varifrån kommer denna uppgift egentligen? När Sveriges Kommuner och Landsting rapporterar kostnaden för vårdskador baserat på granskning av journaler kommer de fram till en kostnad på 8,5 miljarder varav läkemedel står för 8,8% av antalet skador och 1,5% av antalet patienter. Kostnaden uppskattar jag från det redovisade diagrammet till 500 miljoner för läkemedelsrelaterade skador – att kostnaden skulle stigit 40 gånger på två år finner jag högst osannolikt.

När det gäller kostnaden för antroposofiska medel framställda med homeopatisk metod – för det är enbart dessa som berörs av huruvida läkemedelsdirektivets artikel 16.2 ska implementeras – är dessa 4000 kr per år för den minst utspädda varianten. Detta ska jämföras med den maximala registreringsavgift på 100 000 kr och årsavgiften om 14 000 kr som gäller för de traditionella växtbaserade läkemedlen antroposoferna hittills har registrerat, och en högsta registreringsavgift på 400 000 kr och årsavgiften 46 000 kr för konventionella läkemedel.

Det kanske mest fatala i Ursula Flatters argumentation till antroposofernas försvar är hennes avslutande:

Därför är det särskilt roligt att ett av årets Nobelpris i medicin gick till forskaren Tu Youyou för hennes arbete med att bota malaria med hjälp av en tvåtusen år gammal traditionell kinesisk naturmedicin.

Vad doktor Tu genomförde var en screening baserad på traditionella växtbaserade beredningar oavsett deras användningsområde. Så här har hon själv beskrivit arbetet då hon vann Lasker-priset 2011 (min översättning):

I den första fasen av arbetet undersökte vi fler än 2000 kinesiska örtberedningar och identifierade 640 fall som möjligen hade aktivitet mot malaria. Fler än 380 extrakt erhållna från ca 200 kinesiska medicinalväxter utvärderades i en musmodell av malaria. Dessvärre gick arbetet inte smidigt och inga signifikanta resultat erhölls enkelt.

Vändpunkten kom när ett extrakt av Artemisia annua L. visade en lovande grad av hämning gentemot parasit tillväxt. Dock var denna observation inte reproducerbar i efterföljande experiment och framstod som motsägelsefull gentemot vad som rapporterats i litteraturen.

I sökandet efter en förklaring gick vi noggrant igenom litteraturen. Den enda referensen relevant för användningen av qinghao (det kinesiska namnet för Artemisia annua L.) i att mildra malariasymtom fanns i Ge Hongs Handbok över Ordinationer vid Olycksfall/Akuta tillstånd: ”en handfull qinghao sätts till 2 liter vatten, pressa ur saften och drick allt”. Denna mening gav mig idén att upphettningen i det konventionella extraktionssteget vi använt kanske förstört den aktiva komponenten, och att extraktion vid en lägre temperatur kanske var nödvändigt för att bevara aktiviteten mot malaria.

Det som är beskrivet är alltså hur 2000-åriga gissningslekar här kokar ned till en effektiv behandling. Men effekten är ju ointressant så länge övriga 199 medicinalväxter, som ju inte heller med säkerhet användes för att behandla malaria, var ofarliga – eller hur ser egentligen Ursula Flatters på patientsäkerheten?

Annonser

From → Uncategorized

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: