Hoppa till innehåll

Privata initiativ och vattkoppor

september 10, 2014

Vattkoppor är en virusinfektion tillhörande de så kallade barnsjukdomarna. I flera länder vaccinerar man mot denna sjukdom sedan decennier, men i Sverige finns än så länge inget statligt intresse av att inkorporera detta i det allmänna vaccinationsprogrammet.

I veckan publicerades nyheten att vaccinationscentraler har sett en stor ökning i efterfrågan för vattkoppsvaccinering från privatpersoner. En nyhet som kontrasterar mot tidigare debatt kring förekomsten av ”vattkoppspartyn” och internetdistribution av ”vattkoppsklubbor” för att öka sannolikheten att en individ får sjukdomen under barnåren. En praxis ofta förespråkad av vaccinmotståndare och terapeuter inom okonventionell medicin. Detta baseras eventuellt, eller åtminstonde delvis, på det faktum att viruset manifesteras i två sjukdomar – hos barn i feber och de utbredda klassiska kliande vätskefyllda blåsorna (vattkoppor), medan vuxna får lokaliserade utslag och neuropatisk smärtproblematik (bältros).

Sedan 2006 finns på den svenska marknaden ett bältrosvaccin, som under det senaste året har haft en omfattande reklam. Har detta ökat medvetenheten om vattkoppsvaccinet som funnits på marknaden i 20 år? Eller har jag missat kampanjen?

Båda vaccinerna utgörs av levande, försvagat virus, vilket smittskyddsläkaren Åke Örtkvist påtalar utgör en eventuell risk för utveckling av bältros senare i livet när det gäller vattkoppsvaccinet. Statsepidemiolog Anders Tegnell ser vaccinet som säkert och tycker att det borde ingå i vaccinationsprogrammet. Han stöds av den publicerade forskningen, som dock saknar omfattande uppföljning över tid.

Inom antivaxrörelsen och den okonventionella medicinen påpekas att incidensen av bältros har ökat i USA där man har rekommenderat vattkoppsvaccinering sedan 1996 (baserat på 2010 folkräkning är den ca 4/1000, och i befolkningen över 60 år ca 1/100 – i Sverige tycks siffrorna vara lite mindre men likartade). Att hänföra detta till användningen av ett levande vaccin stöds dock inte då ökningen startade redan innan vaccineringen, inte har accelererat och återfinns även i länder där vaccinering inte förekommer. Kanske är det för tidigt för att detektera vattkoppsvaccinets inverkan på bältrosincidensen, men vad som saknas i Åke Örtkvists kommentar är ju att en förutsättning för utveckling av bältros är exponering för varicellavirus – dvs även sjukdomen vattkoppor är en risk! Exponeringen är omfattande även utan vaccinering och 2005 uppskattades att 97% av Sveriges befolkning infekteras före 12 års ålder.

Den andra invändningen mot vaccinet är att det är okänt hur länge det skyddar mot infektionen. Idag rekommenderas två doser med minst 6 veckors mellanrum och skyddet anses effektivt i minst 7 år. Uppföljningar av vaccinerade har också visat att vaccinerade som trots detta drabbas av sjukdomen har en mildare form av sjukdomen, och risken att bli smittad är 3-4 gånger större för ovaccinerade även senare. Diskussionen om eventuella booster-doser är ännu inte avslutad och uppföljningen av vaccinerade fortsätter.

Jag är varken för eller emot vattkoppsvaccinering. Jag har haft barnsjukdomen och saknar egna barn.  Även om vattkoppor inte på något sätt är en ofarlig infektion är riskerna för kvarstående men eller död små i Sverige där vi har god tillgång på avancerad sjukvård. Men riskerna med vaccinet är också små och jag finner Åke Örtkvists uttalanden något alarmistiska och grundade i skrämselretorik istället för balanserad information.

Annonser

From → Uncategorized

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: