Hoppa till innehåll

Informationsfrihet utan värde?

november 6, 2013

Vi får bara större och större tillgång till information, men det tycks bli allt sämre ställt med förmågan att värdera den. Många är de diskussioner kring okonventionella terapier, modedieter och missbruksrisker vilka har mynnat ut i skyttegravskrig mellan lägren. Argumenten är av typen ”det finns inga studier” eller ”det vetenskapliga stödet är lågt” — från båda håll!

Etablissemanget pekar på att studier på okonventionella ämnen ofta har bristande upplägg och felaktiga analyser, medan alternativsidan hävdar att det inte finns negativa studier för pivotala detaljer och att den vetenskapliga publiceringsprocessen ändå bara är full av förfalskade resultat, obefintlig kvalitetskontroll och själv innehåller publicerade bevis för att två tredjedelar av den (pre-)kliniska forskningen drar för stora slutsatser och mest består av ”spinn”. I debatten om open access-publikationer har detaljerna såsom vanity/predatory press-problematik, avsaknad av peer review, och undermålig publikationsetik blåsts upp och blivit hyperaktuella. Så aktuella att fördelarna med den traditionella vetenskapliga tidskriftens arbetssätt drunknar i påpekanden om fallen där denna metod har misslyckats – nu senast i The Economist vilket har kommenterats av bland andra bloggarna John Horgan, som är journalist, och Steven Novella, som är läkare och neurolog.

Jag läser stora mängder vetenskaplig litteratur, allt från semipopulärvetenskapliga tungviktare som Science och Nature till specifika depositionstidsskrifter som Acta Crystallographica Section E, med många alternativ däremellan. Visst finns det ett fokus mot det som kallas life science, men så kommenterar jag inte i stor utsträckning heller frågan om komparativa möjligheter mellan Ibsens och Shakespears pjäser och inverkan på samhällsutvecklingen. Jag läser också en inte helt oansenlig mängd naturvetenskaplig pseudovetenskaplig litteratur. Det blir lätt så när man har ett yrkesliv som handlar om hur sjukdomar ska definieras och behandlas. Dessutom läser jag bloggar – framför allt om kommunikation och dess genomslagskraft när det gäller biomedicinska vetenskapliga belägg.

Här har det nu seglat upp en diskrepans mellan konventionella vetenskapsmän och anhängare av okonventionella teorier i informationsteknologins förlovade frihet. En diskrepans som inte ökar förtroendet för de som uttalar sig i försvar av ovetenskapliga eller pseudovetenskapliga terapier.

När den konventionella sidan hävdar att en studie är motbevisad faller ”alternativisterna” tillbaka på att publikationen i fråga inte är en studie utan bara en artikel… Det sker just nu angående Andrew Wakefields strukna fall-serie om mässlingsvirus-tarmproblem-autism i Lancet, och Laane & Mysteruds diskussioner om borreliamikroskopi i medlemstidningen Biolog. De angripna slutsatserna kan inte angripas eftersom publikationerna inte är några studier utan bara artiklar! Men att själva hänvisa till dessa simpla artiklar i sin argumentation till stöd för vaccination-autism kopplingen eller pseudodiagnosen ”kronisk borrelia” är tydligen inte problematiskt. Argumentet faller ju också på att en vetenskaplig artikel alltid beskriver resultatet av någon form av studie – en observationsstudie (som i de båda nämnda fallen), en epidemiologisk studie, en teoretisk studie, en interventionsstudie, osv, osv, osv…

Varje studie har sina för- och nackdelar och sina egenheter i hur de bäst utvärderas och analyseras. Och är det inte här någonstans det kommer in varför inte alla är lika goda vetenskapsmän? Det krävs kunskap och erfarenhet för att bedöma vetenskapliga artiklar (vilka är resultatet av studier), och det enda egentliga betyget för en artikel är dess citeringar. Om den citeras för att resultaten/metoden visades vara tillämpbara blir många citeringar ett gott betyg, om sammanhanget dock mer handlar om att observationen inte kan beläggas i mer omfattande undersökningar faller ju betyget. Och om det nu ändå är som Ioannides kom fram till i sin analys 2005 – att majoriteten av slutsatserna i vetenskapliga artiklar baseras på felaktiga statistiska test – så ska man kanske även betänka att den absoluta majoriteten av alla artiklar aldrig citeras…

Med frihet kommer ansvar, och nog borde debatten handla om hur vi kan höja nivån rent allmänt för att undvika att studieresultat övertolkas, speciellt när det gäller hälso- och sjukvårdande insatser och frågor.

Annonser

From → Uncategorized

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: