Hoppa till innehåll

Leva och leva…

augusti 12, 2013

I det senaste slaget om kosten och dödligheten fastnar jag för en potentiell framtida hjälte inom folkhälsoarbetet: Hanna Gyllensten. När det hävdas på DN-debatt att en viss kost är ansvarig för den ökade andelen strokedrabbade i åldern 35-44 år, svarar lika meriterade företrädare i GP hur fel de har. Och på SvD:s opinionssidor kan vi läsa om hur fel alla har eftersom ingen hänsyn tas till evolutionen.

Så hur ska vi äta för att leva? På den frågan finns inget vetenskapligt korrekt svar i dagsläget, och jag tvivlar på att vi någonsin kommer att komma fram till en entydig hälsosam diet. Det är nämligen svårt att göra allmänna koststudier om man ser på kosten som en hälsointervention. Hur ska man få folk att följa den studerade dieten i en lång prospektiv studie? Hur kontrollerar man dieten? Hur ska man sätta ihop sin kontrollgrupp?

Det finns goda studier på kortsiktiga hälsovinster för de allra flesta dieter (eftersom kortare studier är lättare att kontrollera). Oftast studerar man allmänna hälsovinster såsom viktreduktion, blodtryck och potentiella arteroskleros-bidragande blodvärden, men ibland är det mer specifika mål såsom exempelvis sambandet mellan frekvensen av epileptiska anfall och ketogen kost.

I de få välutförda studier som finns publicerade för kostinterventioner är det just följsamheten som tycks vara det största problemet när det gäller tolkningen av resultatet. Ju mer extrem diet och större avvikelse från ”samhällskosten”, dessto fler och snabbare avsteg hittas i studierna. Tänk bara på hur svårt det kan vara för vegetarianer att hitta en restaurang med fler än ett alternativ på menyn. Och då har ”fenomenet” vegetarianism en förhållandevis lång historia och stor kulturell utbredning i jämförelse med LCHF, GI, stenålderskost, blodgruppsdiet, raw food och allt vad man hittar i hälsolitteraturen.

Vi är alltså mer eller mindre hänvisade till vad jag brukar kalla ”stora epidemiologiska jämförelser” när det gäller att mäta kostens hälsoeffekter. Här blir målen oftast tämligen konkreta till det yttre såsom specifik dödlighet, incidens för vissa sjukdomar och medellivslängd. Men vid en närmare titt är dessa mått ganska diffusa i kanterna, och påverkas av flera faktorer än kosten, så tolkningen av studierna blir svårare.

Hanna har för året övergett sin ”härodlad”-diet, och jag fortsätter följa min tolkning av ”svensk-medelhavskost” med lite för mycket inslag av gelégodis och choklad. När det kommer till kost är det nämligen tyckandet som spelar störst roll, och tycka kan vi inte överlåta åt andra precis lika lite som andra kan leva åt dig. I min värld är måttligt kaloriintag baserat på varierade födoämnen nyckeln – nu ska jag bara öva upp viljestyrkan om att inte äta mer än nödvändigt av allt det där som är lite extra gott bara…

Annonser

From → Uncategorized

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: