Hoppa till innehåll

Titelinnehåll

juni 19, 2013

Två blogginlägg från nästa generation får mig återigen att fundera på vad vi förväntar oss av öppenvårdsfarmacin. Hos Läkemedelsvärlden undrar apotekarestudenten Helena Tornberg om den nya titelinflationen på apotek har någon funktion, och hos Svensk Farmaci bloggar den färska apotekaren Isabella Stenmark om huruvida informationsskillnader i FASS och bipacksedlar är ett generikaproblem. Båda inläggen (och bakgrunden i Isabellas föregående inlägg) är läsvärda.

Båda inläggen berör det begrepp som kan kallas auktoritetstillit, vår banala acceptans av erhållna uppgifter på grund av de egenskaper vi tillskriver källan tack vare dess förmodade bakgrund. Vi (i allmänhet) litar enklare till en läkare än till en bilmekaniker när det gäller hur vi ska behandla vår hosta, och googlar inte ens den förstes råd men nästan alltid den andres (det omvända gäller ju naturligtvis om frågan handlat om tändstiftsbyten). Vi förutsätter att läkaren besitter en viss kompetens inom området just i sin egenskap av att vara läkare. Likaså är det vanligt att docentens och professorns ord väger tyngre än klinikläkarens – tyvärr alldeles för ofta oavsett vilket ämne docenten och professorn företräder. Och denna auktoritetstillit appliceras ju även på icke-fysiska informationskällor såsom FASS, bipacksedlar och internet.

Nu är det ju ofta så att ett visst mått av auktoritetstillit är bra och nyttigt. Tänk vad jobbigt livet skulle vara om vi kände att vi själva skulle behöva verifiera alla de påståenden som vi möter! Det kostar ju på att leta efter icke-vita svanar (och då syftar jag inte bara på priset för en flygbiljett till Australien)… Men som legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal och därmed en av alla de där auktoriteterna spelar man ju på båda sidor av planen – hur undviker man rutinens brant? Jo genom ett visst mått av skepticism och kontinuerlig fortbildning! Skepticismen till FASS och bipacksedlar handlar ju om att fundera på vad det är för typ av information. Dessa texter är skrivna för att uppfylla regulatoriska krav på produkterna, och som sådana är de ramverk och inte absoluta sanningar. Det kanske enklaste tankeexperimentet för att inse detta är att beakta en kundföreställning som gäller biverkningsfrekvenser: ”Jag tar ingen tablett var tionde dag eftersom biverkning X anges som vanlig – då blir ju min risk att få den mindre”. Om vi bortser ifrån missuppfattningen om frekvensstatistik i påståendet, hur kan vi använda vårt auktoritetskapital för att förklara biverkningstexten? (Och fundera samtidigt på om du svarar på rutin, övertygelse eller med underbyggda argument.)

Information blir allt lättare att hitta och sprida, vilket betyder att auktoritetstilliten mer och mer handlar om (irrationellt) förtroende – och varför ska jag ha högre (rationellt) förtroende för en apotekare än för en receptarie när jag går in på ett apotek? Jag tror det är dags att skrota en av de två farmaceutiska legitimationerna! Frågan är bara vilken…

Annonser

From → Uncategorized

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: