Hoppa till innehåll

Bara budskapet basuneras blir det bra?

januari 14, 2013

Har precis läst två skilda åsiktsyttringar om budskapsförmedling inom hälso- och sjukvardsfältet. Det ena är Ann Fernholms krönika i VRs Tidningen Curie om diabeteskost, och det andra är en artikel i The Telegraph om upphaussandet av resultat i prövningar av bröstcancerläkemedel. Båda tar upp problem som är aktuella och som blir allt viktigare att ta tag i nu när information är var mans egendom! Men jag har lite åsikter om hur budskapen basuneras ut…

Ann Fernholm skriver insatt om kunskapsbristerna kring diabeteskost och -dieter, men för mig formulerar hon i denna krönika trots allt en egen expertåsikt: LCHF är mycket bättre än andra kostråd. Till stöd använder hon SBU-utredningen Mat vid diabetes från 2010, och skriver ”att de traditionella råden om lågfettkost har en dålig effekt vid diabetes och att extrema lågkolhydratdieter /…/ aldrig har utvärderats i studier av hög vetenskaplig kvalitet.” Hon exemplifierar flitigt med att följa en (tillsynes välunderbyggd) anekdot om en kvinna som blivit fri från sin typ-2 diabetes, och förklarar hur hon har bemöts med misstankar och motvilja under sitt arbete. Hon skriver ”SBU:s rapport Mat vid diabetes är vid det laget över två år gammal och alla svenska endokrinologer borde vara uppdaterade: det finns ingen vetenskapliga grund för att varna diabetiker för lågkolhydratdieter. Diabetesexperten uttrycker egentligen inget annat än en åsikt och slirar därmed långt utanför de vetenskapliga hjulspåren.” Själv undrar jag, enbart baserat på den angivna referensen från SBU, hur mycket Ann själv ”slirar” i sin krönika och ger uttryck för åsikter. Följande citat är hämtat från SBU-rapportens slutsatser: ”Vid diabetes tycks lågfettkost (med <10 E% från mättat fett och 50-60 E% från kolhydrater) och måttlig lågkolhydratkost (30-40 E%) ha likartade effekter på HbA1c och kroppsvikt. Ingen av de randomiserade studier som ingår i denna rapport har varit tillräckligt långvarig för att ge information om effekter på diabeteskomplikationer eller andra primära effektvariabler.” Anns rättfärdiga kritik av expertåsikter tycks inte riktigt backas upp av hennes valda referens, och poängen om att LCHF inte är en kost som behöver varnas för tappas bort i ett (oavsiktligt eller oförstående?) angrepp på vetenskapligheten i kostutvärdering. Personligen tror jag än så länge på att hög fysisk aktivitet, normal-låg vikt och en allsidig och fullvärdig kost är viktigare än varifrån E% kommer för typ-2 diabetiker – men jag har inga studier på det heller…

I en jämförelse bland 164 publicerade fas 3-studier konstaterar professor Ian Tannock, University of Toronto, att resultaten i en tredjedel av publikationerna är upphaussade och att två tredjedelar av publikationerna inte rapporterar biverkningar i abstrakten. Lite grann är det på modet att kritisera vetenskapliga publikationer för tillfället. Ben Goldacre har nyligen publicerat sin bok Bad Pharma, och i kretsarna kring okonventionella terapier cirkulerar (igen) Ioannidis pek om att majoriteten av alla medicinska studier redovisar felaktiga resultat… Och ämnet är viktigt! Vad grundar sig då Tannock och medarbetarnas kritik i? Ingenting speciellt kontroversiellt om man är av åsikten att medicinska studier ska studeras och värderas i sin helhet och inte utifrån det obligatoriska abstraktet! Publiceringsmodellen för vetenskapliga studier måste ändras, det måste vara lättare att rapportera negativa studier. Jag tror att detta är en av de allra främsta orsakerna till publiceringsbias, och jag tror inte att litteraturen kommer översvämmas av studier som säger ”vi har inte lyckats visa att”. Om så vore fallet torde ju flera okonventionella medicinska interventioner ha försvunnit för länge sedan (tillsammans med en del konventionella metoder). Jag tror däremot att vi skulle få en större mängd av bättre planerade försök, och därmed fler kvalitetsstudier. Men jag är nog naiv…

Poängen jag försöker nå fram till är att i varje vetenskaplig rapportering är väl budskapet sekundärt till den underliggande datan. Utan att ha tagit ställning till försöksupplägg och studieplan, metod för faktainsamling och resultatanalys gör vi väl det onödigt enkelt för våra åsiktsmotståndare och vi förvandlar EBM till fylleriövningar med påföljande pseudoslutsatser? Om vi betraktar vård och läkemedel som varor likadana som allt annat, kan vi verkligen förvänta oss bättre information om dessa företeelser än den information vi får i bilreklamen?

Annonser

From → Uncategorized

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: