Hoppa till innehåll

Forskarförtroende eller vetenskapsförakt?

december 4, 2012

Föreningen Vetenskap & Allmänhet publicerade sin elfte barometer igår. Denna telefonundersökning mäter olika attityder och uppfattningar kring forskarförtroende, vetenskaplighet och intresse för vetenskaplig verksamhet.

Eftersom jag ofta halkar in i sfären av okonventionell medicin har jag tyckt mig se en stor ökning av vetenskapsförakt under de senaste året – tonen är hätsk, oinformerad och baserad på anekdoter och gör allt för att påskina att eftersom vetenskapen inte har svar på alla frågor måste ovetenskapliga terapier vara rätt och riktigt. Genomgående förs också missuppfattningar om hur stor del av de publicerade forskningsresultaten som är felaktiga, förfalskade eller missvisande – till förmån för än fler anekdoter och personliga uppfattningar hos ”vetenskapsjournalister” och ”sanningssägare”. Kort sagt har man undrat lite hur det egentligen står till i den så kallade kunskapsnationen Sverige. Glädjande nog verkar det vara ett tämligen isolerat fenomen för woo-medicinen.

I årets upplaga av VA-barometern redovisas att 86% av de tillfrågade (riksrepresentativt befolkningurval, 16–74 år, ca 1000 intervjuer) har stort eller mycket stort förtroende för forskare vid universitet och högskolor! En siffra som aldrig varit så här hög sedan mätningarna startade. Samma siffra för de som oftast förmedlar vetenskapliga resultat – vetenskapsjournalisterna – är 51%. Nu ska ju inte dessa lastas i onödan för dålig rapportering, eftersom traditionen i vetenskaplig publicering gör att vi är duktiga på att överdriva resultaten i artiklarnas sammanfattningar och pressmeddelanden (se till exempel studien av Yavchitz och medarbetare).

Lite förvirrande är att andelen som instämmer helt eller till stor del i påståendet ”Vetenskap är för svårt för de flesta att förstå” har sjunkit från 44% 2010 till 36% i årets barometer, medan andelen som instämmer helt eller till stor del i påståendet ”Vetenskap och teknik är för svårt för de flesta att förstå” har ökat på motsvarande vis från 40% 2010 till 48% i årets barometer. Underlaget baseras här på halva intervjupopulationen – ingen har sålunda fått båda frågorna. Är detta en rest av att det ofta är svårt att skilja vetenskapliga landvinningar från teknologisk utveckling? Eller är det för att ”användarvänligheten” hos tekniska hjälpmedel har ökat på bekostnad av specialistkunskaper? Jag gissar att de flesta datoranvändare idag inte kan särskilt mycket om programmering…

Så dessa två exempel visar ett poritiv trend för forskning och vetenskap! En trend som inte återspeglas i hur många som skulle kunna tänka sig en forskarkarriär. Bara 13% av de mellan 16–29 år svara ja på frågan ”Skulle du vilja arbeta som forskare i framtiden?

Det behövs en ökad debatt om forskning i Sverige! Inom medicinen måste vi bli betydligt bättre på att kommunicera om

  • hur vi bildar oss vetenskapliga uppfattningar,
  • hur vi implementerar vetenskapliga framsteg i behandlingar, och
  • vilka förväntningar kan jag som patient ställa på en evidensbaserad vård.

Den sista punkten tycks bli allt viktigare. Precis som för vetenskap i sig, finns ingen heltäckande definition på vad evidensbaserad innebär. Socialstyrelsen skriver i ordlistan till de Nationella riktlinjerna: ”evidensbaserad – något som bygger på vetenskap”. Vilket naturligtvis bara blir ett cirkelresonemang! Så mer debatt och mer träning i vetenskapliga metoder, tack.

Annonser

From → Uncategorized

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: