Hoppa till innehåll

Juridiska slagträn i ovetenskapens tjänst?

november 26, 2012

I Sverige har vi inte någon kvacksalverilagstiftning, vi har heller ingen bindande ”best-practice” att utgå ifrån när det händer dåliga saker i vården. Istället har vi numer en patientsäkerhetslagstiftning utifrån vilken Socialstyrelsen ska agera för att förhindra olämpliga medicinska interventioner och utövare. Och visst låter det bra, med uttalanden om att legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ska ”utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet” (det är värt att notera den sista konjunktionen: och inte eller), och uppräkningar av vad man inte får göra om man inte omfattas av de i lagen definierade personal- och yrkeskategorierna (i något fri omskrivning):

  • behandla anmälningspliktiga infektionssjukdomar
  • behandla cancer, diabetes eller epilepsi
  • behandla barn under 8 års ålder eller gravida
  • undersöka eller behandla någon under allmän bedövning, injicerad lokalbedövning eller hypnos
  • behandla någon med radiologiska metoder
  • prova ut kontaktlinser
  • och inte heller ”utan personlig undersökning av den som sökt honom eller henne, lämna skriftliga råd eller anvisningar för behandling” (antar att det finns någon sorts logiskt undantag för publicering på webben eller IRL här…).

Men det det tycks som att okonventionella verksamheter här står lägre än tanken på patientsäkerheten i varje enskilt fall. Detta sedan en legitimerad läkare som av HSAN tilldömts en prövotid bl.a. på grund av förskrivning av homeopatika (vilket HSAN och senare Socialstyrelsen ansåg inte var ”i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet” ) efter överklaganden fått beslutet upphävt av Högsta Förvaltningsdomstolen. [Målet är egentligen prövat mot en äldre lagstiftning – lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område – men detta har inte påverkat sakfrågorna då formuleringarna i lagtexterna är nästan identiska.] Domstolen klargör i sitt yttrande att trots att handlingarna eventuellt kan anses stå i strid med vetenskaplig praxis har patientsäkerheten inte i något av de presenterade fallen åsidosatts eller varit i sådan fara att sanktionen prövotid varit motiverad. Här bör man notera att domstolen inte har tagit ställning till huruvida homeopati är eller inte är ”i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet”!

I en annan del av världen, med ett annat juridiskt system, och en helt annat okonventionell terapi, har en annan läkare just undgått inskränkningar i sin legitimation och rätt att praktisera medicin. Stanislaw R Burzynski publicerade för mer än 30 år sedan upptäckten av tumörhämmande substanser som han kallade antineoplastoner. Trots avsaknaden av publicerad evidens för att använda dessa i behandlingen av någon cancerform, finns en stor skara anhängare i framför allt USA. Idag driver Dr Burzynski ett forskningscenter i Texas som erbjuder antineoplaston-behandling av cancer i form av en till synes ständigt pågående klinisk prövning. Kostnaderna för att delta i denna kliniska prövning täcks upp av patientavgifter, och i Europa tycks Dr B endast dyka upp i form av mediaupprop att bidra med pengar för att finansiera resor till hans klinik för barn (eller vuxna patienter) som bedömts vara obotliga av den konventionella vården. Kliniken har fått varningar av FDA för bland annat otillåten marknadsföring av icke-godkända läkemedel (dvs antineoplastonerna), och felaktig hantering av etiska godkännanden av kliniska prövningar. Stanislaw Burzynski har en Texaslegitimation och nyligen försökte Texas Board of Medicine (ansvarig för läkarlegitimationerna i Texas) att upphäva denna med hänvisning till aktiviteter vid Burzynski-kliniken. Men sedan det stått klart att de patienter som TBM hänvisar till har haft andra ansvariga läkare än Dr B, och denne invändt att han inte kan ställas till svars för dessas agerande även om han är klinikchef och medicinskt ansvarig, har TBM nu dragit tillbaka sin begäran om att dra in Dr Bs legitimation. Enligt kommentarerna i bloggosfären beror detta på en juridisk felsatsning av TBM då de gett sig efter Dr B personligen istället för som ansvarig för verksamheterna…

Dessa två fall har en sak gemensamt – anhängarna till terapiformerna som ifrågasatts hävdar nu ett vetenskapligt erkännande av behandlingsmodaliteterna. Ser vi här en trend? När man inte längre kan argumentera om de vetenskapliga premisserna för ens okonventionella terapiform, ser man till att man i alla fall inte kan klandras juridiskt. Tidigare exempel på denna bana inkluderar ju BCAs nedlagda förtalsmål mot Simon Singh, och inrättandet av Boirons ersättningsfond för Oscillococcinum-köpare i USA.

Detta samtidigt som de juridiska instanserna inte tar ställning till frågan om vetenskapligheten – utan hänvisar till patientsäkerhet, personligt ansvar och marknadsföringsmaterial i sina respektive utlåtanden. Jag vet att det i Sverige har initierats någon form av upprop och belöning för införandet av en juridisk definition av ”vetenskap”, något som jag finner ytterst missriktat och därför avslutar med att citera från ett annat amerikanskt förtalsmål baserat på olika uppfattningar om ”vetenskaplighet” (US Seventh Circuit Court of Appeals, Underwager v Salter 22 Fed. 3d 730 (1994), Easterbrook):

Scientific controversies must be settled by the methods of science rather than by the methods of litigation. … More papers, more discussion, better data, and more satisfactory models – not larger awards of damages – mark the path towards superior understanding of the world around us.

Annonser

From → Uncategorized

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: